Mark

Marken ser man oftast som en fast massa, som man går på, och som växter har sina rötter i. Detta är i och för sig rätt, men det är mycket mer komplext än så. Marken innehåller mineraler, organiska föreningar, nedbrytare, vatten, gaser och joner.

 

Vad finns i marken?

Om man kollar på vilka atomslag som bygger upp jordskorpan (alltså den yttersta fasta delen av jorden) så har vi denna tabell för att illustrera det:

Atomslag: Massprocent
Syre (O): 49,4 %
Kisel (Si): 25,8 %
Aluminium (Al): 7,5 %
Järn (Fe): 4,7 %
Kalcium (Ca): 3,4 %
Natrium (Na): 2,6 %
Kalium (K): 2,4 %
Magnesium (Mg): 1,9 %
Övrigt: 2,3 %

Syre och kisel är med andra ord väldigt vanliga i föreningar i jordskorpan.
Om vi i stället kollar på en större nivå än atomnivå kan vi säga att jorden innehåller följande:

Mineralpartiklar: Små bitar av berggrund, alltså sand, grus, och sten.
Humus: Delar av vegetation som inte än är helt nedbruten.
Luft: Finns mellan partiklarna i marken.
Joner: Närsalter som ursprungligen kommit från berggrunden.
Vatten: Regnvatten kommer uppifrån, grundvatten finns redan i jorden.
Berggrund: Fast bergart under jorden. I Sverige har vi mycket granit och gnejs som berggrund.
Levande organismer: Nedbrytare som bakterier, svampar, maskar, osv.

 

Mineraler i marken

I dagens samhälle behöver vi bryta olika sorters metaller för att kunna producera alla de produkter som vi behöver. Dessa metaller finns i jordskorpan som rena ämnen(platina, guld, silver, koppar och kvicksilver) eller mineral(resten av merallerna). Ett mineral är en metall i förening med ett annat ämne, oftast syre, svavel och kisel. Mineralet bryts och bearbetas så att det blir till en ren form, som man sen kan använda till diverse produkter.
När metaller finns lösta som joner i vattnet i jorden så kallas det för närsalter, och de är mycket viktiga för alla landväxter. Några av dessa är dock mindre bra. Bly, kvicksilver, kadmium och aluminium är mycket giftiga för både växter och djur. De giftiga metallerna kommer ut i naturen genom surt regn som drar ut dem ifrån berggrunden, eller från mänskliga utsläpp från gamla batterier(kadmium) och annan elektronik.

 

Kolföreningar i marken

Kol är grunden för allt liv på vår planet. Enligt all logik bör ju då kol finnas i andra former än just den i levande materia, och det gör den också. Kol finns som koldioxid i luften, men i marken finns den i andra former. När växter och djur dör och inte bryts ned helt och hållet på grund av syrebrist, eller någon annan faktor som hindrar nedbrytarna från att göra sitt jobb, hamnar kolet som fanns i den levande växten eller djuret under markytan. Om detta sedan ligger långt nere i marken under högt tryck kan kolet omvandlas till fossila bränslen(stenkol, olja, naturgas) eller till diamant. När vi i stor skala förbrukar dessa fossila bränslen släpper vi ut koldioxid i atmosfären, och växthuseffekten ökar.


Artikeln skriven av Matias Ekstrand. Lämna feedback / ställ en fråga.
Publicerad 6 april 2009. Senast uppdaterad 24 januari 2015.

Kommentarer är stängda