Förbränning i kroppen

Också i levande organismer förekommer förbränning, om än i en lugnare och mycket mer kontrollerad form. I det sammanhanget kallas förbränningen för cellandning och energin som bildas används till att hålla i gång organismens livsprocesser. Utan cellandningen dör organismen förr eller senare.

”Bränslet” vid cellandningen är socker och andra näringsämnen, syret fås genom andningen och anledningen till att organismens kroppstemperatur räcker för att hålla igång reaktionerna är att enzymer, en slags katalysatorer (läs mer om dem här), gör det enklare för reaktionen att ske.

Reaktionen kan givetvis fås att avstanna precis vid en vanlig förbränning. Genom att kväva en organism tas syret bort och organismen klarar då inte längre av att utvinna energi i någon större omfattning (undantag beträffande detta finns hos vissa bakterier som använder andra ämnen i stället för syre).

Det går också att kyla ner en organism så pass mycket att den fryser ihjäl. En av anledningarna till att organismen då dör är att cellandningen inte kan ske vid hur låga temperaturer som helst.

Också utan näring dör en organism. När inget bränsle finns kan inte heller någon energi utvinnas och utan energi dör organismen.

Artikeln skriven av Oskar Henriksson. Lämna feedback / ställ en fråga.
Publicerad 30 juli 2011. Senast uppdaterad 22 januari 2015.

Comments are closed