Meny Stäng

Eld

Förbränning är en av de vanligare kemiska reaktionerna som vi ser i vardagen; en lägereld, ett stearinljus eller rent av en eldsvåda är bara några exempel. Men vad är eld egentligen?

 

Eld som kemisk reaktion

När något brinner sker en kemisk reaktion. Det som brinner – bränslet – reagerar med syrgas (O2) från luften. Så kallad kemisk energi som finns bundet bränslet och syret omvandlas till värme och ljus. Samtidigt bildas det nya ämnen, som varierar beroende på vad det är som brinner. Vanligtvis används ett, på ett eller annat sätt, kolbaserat bränsle, som alltid ger upphov till gasen koldioxid (CO2) när det förbränns. Formlen nedan visar vad som händer när en kolatom reagerar med syrgas:

\( \mathrm{ C + O_2 \longrightarrow \: CO_2\,.}\)

Många bränslen innehåller dessutom väteatomer. När de reagerar med syret bildas vatten (H2O). Exempel på sådana bränslen är bensin (som är en blandning av en lång rad olika ämnen av den typen) och propan (C3H8) som bland annat förekommer i de brännare man använder på laboratorier. Förbränningen av propan kan beskrivas med följande reaktionsformel:

\( \mathrm{ C_3H_8 + 5O_2 \longrightarrow \: 3CO_2 + 4H_2O\,.}\)

Vissa bränslen innehåller även syreatomer. Också då bildas koldioxid och vatten vid förbränningen. Exempel är ved (som innehåller väldigt stora molekyler), etanol (C2H6O), som man har i stormkök och i vissa miljöbilar samt stearinsyra (C18H36O2), som finns i stearinljus. När de två sistnämnda förbränns händer följande:

\( \mathrm{ C_2H_6O + 3O_2 \longrightarrow \: 2CO_2 + 3H_2O}\)

\( \mathrm{ C_{18}H_{36}O_2 + 26O_2 \longrightarrow \: 18CO_2 + 18H_2O\,.}\)

 

Ofullständig förbränning

Även om ovanstående reaktionsformler kan verka korrekta, stämmer de inte riktigt i verkligheten. Oftast är nämligen inte proportionerna på de olika ämnena tillräckligt korrekta för att reaktionen ska kunna bli perfekt. I stället säger man att förbränningen blir ofullständig.

Många gånger råder det till exempel brist på syrgas, vilket leder till att några av kolatomerna får nöja sig med att förena sig med en syreatom vardera. Då bildas gasen kolmonoxid (CO) enligt formeln

\( \mathrm{ 2C + O_2 \longrightarrow \: 2CO\,.}\)

Detta leder till att kolatomerna blir lite ”missnöjda” och att kolmonoxidmolekyler därför gärna ”hoppar på” vissa andra ämnen, till exempel de som finns i de röda blodkropparna som sköter kroppens syreupptagning. Därför är kolmonoxid en mycket giftig gas (som dessutom är osynlig och luktfri), som leder till att man sakta men säkert kvävs om man andas in allt för stora mängder. Att förbränna något utan ordentlig syretillförsel (till exempel i en bilmotor i ett stängt garage eller i en öppen spis med stängt spjäll) under en längre stund är alltså ingen bra idé.

Kolmonoxid bildas också när tobak brinner, vilket är en (bland många andra) orsaker till att cigarrettrök inte är bra att andas in.

Men även om det finns gott om syre blir förbränningen sällan inte helt perfekt. Röken som ofta uppkommer i samband med förbränning är ett tecken på detta. Den består av olika kolpartiklar som inte har reagerat färdigt med syret. Inte heller dessa är bra att andas in stora mängder av under lång tid.

I artiklarna till vänster kan du läsa mer om eld och vad som krävs för att en förbränning ska kunna ske. Vi har också en artikel om den förbränning som sker i levande organismer i och med cellandningen.