Koncentration

Låt oss säga att vi ska lösa socker i ett lösningsmedel (till exempel vatten eller etanol). Tar vi mycket socker och blandar med lösningsmedlet kommer varje liter av lösningen som bildas att innehålla många sockermolekyler. Detta kallar kemister att sockerlösningen är koncentrerad.

Tar vi däremot väldigt lite socker till samma volym av vätskan, kommer det att finnas färre sockermolekyler per liter i den. Detta kallar kemister att lösningen är utspädd. Har man en koncentrerad lösning kan också späda ut den genom att blanda i mer av lösningsmedlet.

Man kan också göra en lösning mer koncentrerad genom att blanda i mer av det lösta ämnet. Men detta går inte att göra hur länge som helst. Försöker vi lösa väldigt mycket socker i vatten, i en bägare kommer vi märka att sockret till slut slutar lösa sig och i stället lägger sig på bägarens botten. Detta beror på att vattenmolekylerna inte klarar av att lösa upp fler än ett bestämt antal sockermolekyler. Lösningen har med andra ord blivit ”mätt” på socker. På kemispråk kallar man detta för att lösningen har blivit mättad.

Genom att värma vattnet kan vi dock lösa ännu mer socker i det. Detta fungerar eftersom lösligheten för socker ökar med lösningsmedlets temperatur. Men så fort vattnet kallnar igen kommer sockerkristaller att bildas på bägarens botten, eftersom lösligheten blir mindre när temperaturen minskar.


Artikeln skriven av Oskar Henriksson. Lämna feedback / ställ en fråga.
Publicerad 25 juli 2011. Senast uppdaterad 7 maj 2016.

Kommentarer är stängda