Meny Stäng

Kemisk tidslinje

I den här artikeln ger vi en sammanställning av några viktiga händelser i kemins historia med koppling till gymnasiekemin. Kolla gärna upp några av de originaltexter som vi refererar till i fotnoterna.

1600-talet

1662 – Robert Boyle upptäcker att trycket hos en gas är omvänt proportionellt mot behållarens volym, och lägger därmed grunden för allmänna gaslagen.[footnote]R. Boyle. New Experiments Physico-Mechanical, Touching the Air: Whereunto is Added A Defence of the Authors Explication of the Experiments, Against the Obiections of Franciscus Linus, and, Thomas Hobbes. Oxford: H. Hall för T. Robinson, 1662.[/footnote]

Inscannad tabell från Boyles publikation.
Rådata från Boyles publikation.

1700-talet

1777 – Den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele publicerar sina upptäckter av ett nytt grundämne, som han kallar för eldgas, och som vi nuförtiden kallar för syre. Engelsmannen Joseph Priestleys gjorde vid ungefär samma tid liknande upptäckter, och tillsammans räknas de som syrets upptäckare.[footnote]C. W. Scheele. Chemische Abhandlung von der Luft und dem Feuer. Uppsala: 1777.[/footnote]

1792 – Jeremias Richter försöker beskriva matematiskt hur proportionalitet fungerar i kemin. Detta utvecklas sedan steg för steg till dagens stökiometriska mängd- och massaberäkningar.[footnote]J. B. Richter. Anfangsgründe der Stöchiometrie, oder: Meßkunst chemischer Elemente; Erster, Zweiterund Dritter Theil. Breslau und Hirschberg: 1792–1793.[/footnote]

1800-talet

1805 – John Dalton lanserar en ny atomteori, som en del av sitt arbete med att förtå gasers löslighet i vatten.[footnote]J. Dalton. On the Absorption of Gases by Water and other Liquids. Memoirs and Proceedings of the Manchester Literary and Philosophical Society. 1: 271–286.[/footnote]

1813 – Den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius (som även upptäckte flera grundämnen samt myntade begreppen elektronegativitet, katalys och polymer) lanserar sitt system med kemiska beteckningar (t.ex. O för syre och H för väte).[footnote]J. J. Berzelius. Experiments on the Nature of Azote, of Hydrogen, and of Ammonia and upon the Degrees of Oxidation of which Azote is Susceptible. Annals of Philosophy, 2: 276–284, 357–368.[/footnote]

1865 – August Kekulé inser att bensen har en cyklisk struktur.[footnote]A. Kekulé (1865). Sur la constitution des substances aromatiques. Bulletin de la Societe Chimique de Paris. 3 (2): 98–110.[/footnote]

Utdrag där Kekulé diskuterar de två resonansformerna för bensen.

1869 – Dmitri Mendeleev ordnar atomslagen på ett sätt som kommer att bli grunden för det moderna periodiska systemet.[footnote]Д. Менделеев. Соотношение свойств с атомным весом элементов. (Ungefärlig översättning: Förhållandet mellan atomvikt och egenskaper hos grundämnen.) Журнал Русского Химического Общества1: 60–77.[/footnote]

Tabell över grundämnena.
Tabell ur en av Mendeleevs artiklar. De horisontella raderna motsvarar dagens grupper.

1884 – Henry Le Chatelier formulerar den grundläggande principen för kemisk jämvikt: Om temperaturen eller koncentrationen i ett jämviktssystem störs, så kommer jämvikten förskjutas på ett sådant sätt att störningen motverkas.[footnote]H. Le Chatelier. Sur un énoncé général des lois des équilibres chimiques. Comptes Rendus Hebdomadaires des Séances de L’Academie des Sciences. 99: 786–789.[/footnote]

1896 – Den svenske kemisten Svante Arrhenius (som även upptäckte att jonföreningar dissocierar när de löses upp i vatten) publicerar för första gången i historien beräkningar som visar att förändringar i atmosfärens koldioxidhalt (t.ex. genom förbränning av fossila bränslen) kan leda till klimatförändringar.[footnote]S. Arrhenius. On the Influence of Carbonic Acid in the Air Upon the Temperature of the Ground. Philosophical Magazine and Journal of Science. 41 (5): 237–276.[/footnote]

1900-talet

1900 – Enheten mol införs av Wilhelm Ostwald (som även utvecklade en metod för industriell framställning av salpetersyra), för att underlätta stökiometriska beräkningar.[footnote]W. Ostwald. Grundriss der allgemeinen Chemie. Leipzig: Engelmann, 1900.[/footnote]

1913 – Den danske kemisten Niels Bohr lägger fram en ny modell för atomens uppbygnad.[footnote]N. Bohr. On the Constitution of Atoms and Molecules, Part I. Philosophical Magazine. 26 (151): 1–24.[/footnote]

1916 – Gilbert Lewis formulerar det sätt att resonera kring kemiska bindningar utifrån valenselektroner som vi använder än i dag.[footnote]G. N. Lewis. The atom and the molecule. Journal of the American Chemical Society38: 762–786.[/footnote]

En av Lewis egna Lewis-strukturer.

1932 – James Chadwick visar vad många fysiker sedan länge hade misstänkt: att atomkärnor inte bara innehåller protoner, utan också neutrala partiklar. Dessa partiklar fick namnet neutroner enligt ett gammalt förslag från Rutherford.[footnote]J. Chadwick. Existence of a Neutron. Proceedings of the Royal Society A. 136 (830): 692–708.[/footnote]

1932 – Linus Pauling lanserar en metod för att sätta en siffra på hur elektronegativa olika atomslag är.[footnote]L. Pauling. The Nature of the Chemical Bond. IV. The Energy of Single Bonds and the Relative Electronegativity of Atoms. Journal of the American Chemical Society. 54 (9): 3570–3582.[/footnote]

Figur ur Paulings arbete där han har sorterat H, P, I, S, C, Br, Cl, N, O, F efter ökande elektronegativitet. Jämför med dagens minnesregel FONClBrICH.

1934 – Edward Hughes and Christopher Ingold upptäcker SN1- och SN2-mekanismen för substitution på mättade kolatomer. Deras sätt att resonera kring reaktionsmekanismer revolutionerade hela den organiska kemin.[footnote]C. K. Ingold. Principles of an Electronic Theory of Organic Reactions. Chemical Reviews. 15 (2): 225–274.[/footnote]

1953 – James Watson, Francis Crick, Maurice Wilkins och Rosalind Franklin upptäcker DNA:s dubbelhelixstruktur.[footnote]J. Watson, F. Crick. Molecular structure of nucleic acids; a structure for deoxyribose nucleic acid. Nature. 171 (4356): 737–738.[/footnote]

Bild på Watson och Cricks artikel.
Watson och Cricks banbrytande artikel fick (nästan) plats på en enda A4-sida!

Diskussionsfrågor

Här följer några stora, öppna frågor att fundera på själv eller tillsammans med studiekamrater och lärare. Eftersom frågorna är så öppna lämnar vi inga lösningsförslag, men hör gärna av dig via feedbacklänken nedan om du vill diskutera dina tankegångar med oss!

  1. Välj något område från kemin som inte nämns i listan ovan (t.ex. syra-bas-reaktioner, fotosyntesen, näringslära eller ditt favoirtkapitel i kemiboken), och undersök hur människors förståelse för det har förändrats genom historien. Hur gamla eller nya är de idéer vi tar för givet i dag?
  2. Listan ovan sträcker sig bara tillbaka till 1600-talet. Försök hitta exempel på upptäckter och idéer från tidigare i historien (t.ex. antiken) som har påverkat dagens kemiska världsbild.
  3. Forskare har genom alla tider haft svårt (och kanske inte varit så värst intresserade av) att nå ut med sina upptäckter till ”vanligt folk”. Hur har naturvetenskaplig undervisning och populärvetenskap utvecklats genom historien? Hur har vanligt folks föreståelse för kemiska femomen i vardagen förändrats? Jämför exv. hur dina mor- och farföräldrars generation ser på vardagliga kemiska frågor jämfört med dina föräldrars generation.
  4. En viktig del av det moderna kemiämnets karaktär är att det bygger på ett vetenskapligt arbetssätt. Hur gamla är våra nutida idéer om vad som är vetenskapligt respektive ovetenskapligt?
  5. I listan ovan förekommer bara en kvinna. Undersök detta kritiskt. Är t.ex. kvinnor mindre vanliga än män bland de personer som har gjort avgörande upptäckter under kemins tidiga utveckling? Vad beror det på i så fall? Hur ser det ut i dag?
  6. Alla upptäckter som nämns ovan skedde i Europa eller Nordamerika. Försök hitta exempel på avgörande upptäckter under kemins tidiga historia som har skett i andra delar av världen. Om sådana upptäckter är mindre vanliga, diskutera utifrån ett historiskt perspektiv vad det kan bero på.

Referenser