Formelmassa

För att beskriva en massa hos molekyler kan vi använda molekylmassa. I det fallet baserar vi massan på summaformeln. Det uppstår däremot problem för salter och stora nätverk av kovalent bundna atomer, då vi inte kan beskriva dessa med en summaformel.

För salter, metaller och stora nätverk av kovalent bundna atomer använder vi istället formelenheten som grund för massan. Formelenheten baseras på den empiriska formeln, vilken beskriver den minsta gemensamma beståndsdelen i ett större nätverk.

Exempel på ämnen vi vanligen beskriver med formelenheter är bordssalt (NaCl), metallen koppar (Cu) och kol i diamant (C).

Hur man beräknar formelmassa

För att beräkna formelmassan för ett ämne så använder du formelenheten (empiriska formeln) för ämnet. Du adderar ihop alla atommassor till en slutgiltig formelmassa för ämnet. Notera att formelmassan som sådan inte säger hur stora strukturerna i ämnet är, utan endast beskriver hur stor massa de minsta beståndsdelarna har.

Det finns ingen storhel förknippad med formelmassa så vitt vi känner till, men enheten den beskrivs i är u.

Exempel:

Formelmassan för NaCl är \(\mathrm{22.99\,u\:(Na) + 35.45\,u\: (Cl) = 58.44 u}\)

Formelmassan för FeCl3 är \( \mathrm{55.85\,u\:(Fe) + 3 \cdot \:35.45 u (Cl) = 162.2 u}\)

Artikeln skriven av Matias Ekstrand. Lämna feedback / ställ en fråga.
Publicerad 30 juli 2011. Senast uppdaterad 4 juni 2016.

Comments are closed